Just nu pågår en omställning av samhällets kvinnojoursverksamheter och därmed stödet för kvinnor som utsätts för mäns våld. Problemet är bara att de som har längst erfarenhet av mäns våld mot kvinnor inte är delaktiga i förändringen.
– Kvinnojourerna har sett alla sidor av våldet och vi vet hur stödet till kvinnor behöver se ut. Det är en skandal att vår erfarenhet inte tas tillvara, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.
De senaste åren har ett tydligt skifte skett inom svensk politik. Mäns våld mot kvinnor har börjat omtalas på ett könsneutralt sätt – vilket i grunden ändrar samtalet om problemet.
– Många viktiga perspektiv går förlorade om man tar bort könet ur våldsanalysen. Därför behöver politiken lyssna på kvinno- och tjejjourerna igen. Det är trots allt vi som har över 40 års samlad och dokumenterad erfarenhet av arbetet mot mäns våld mot kvinnor, säger Roks ordförande Jenny Westerstrand.
– Kön och våld hör ihop. Det går inte att tala om mäns våld mot kvinnor utan att erkänna könets roll. Det borde vara en självklarhet för alla som arbetar med de här frågorna, fortsätter Jenny Westerstrand.
Genom Roks kvinno- och tjejjourers stödarbete och möten med utsatta kvinnor de senaste decennierna har en djup kunskap om mäns våld mot kvinnor utvecklats. Det inbegriper en sammanhållen förståelse av kön och våld. Där ligger även kunskaper om våldets utbredning, omfattning och komplexitet liksom kunskaper om hinder och möjligheter i samhällets arbete för att stoppa mäns våld. Roks har även verkat för och bidragit till forskning på området.
Trots denna enorma källa till kunskap om mäns våld går det ofta att läsa i myndighetsdokument att “kunskap saknas”. Jenny Westerstrand menar att det är helt fel.
– Vi har en feministisk regering som totalt bortser från jourrörelsens kunskap. Mäns makt och kontroll över kvinnor och barn måste stoppas och för det krävs kunskap som leder till förändring. Roks besitter den – och vi kräver att samhället använder den.
Bildtext: Jenny Westerstrand håller i och talar om regeringens utredning Ett fönster av möjligheter där tillståndsplikten för skyddat boende presenteras. Foto: Maja Brand
Höga stängsel prioriteras framför kunskap och stöd
Regeringen vill införa en tillståndsplikt för alla skyddade boenden, och anledningen ska vara att säkra kvaliteten på dessa. Men när Socialstyrelsen beskriver vad som nu ska räknas som kvalitet målas en bild upp av den våldsutsatta kvinnan som avvikande och osjälvständig. En bild som inte alls överensstämmer med majoriteten av de kvinnor som Roks kvinno- och tjejjourer möter.
– Kvalitetsindikatorerna som Socialstyrelsen har skickat ut ramar in en våldsutsatt person vars förmågor är små, utsatthet stor och behov av säkerhet omfattande. Vår bild är att våldet är omfattande och vanligt, och att det berör alla kvinnor och därmed hela samhället, förklarar Jenny Westerstrand och fortsätter:
– På våra jourer ser vi den stödsökande kvinnan som den medsyster hon är. Tillsammans med henne arbetar vi för att ta tillbaka hennes livsutrymme, som mannen krympt med kontroll och våld. Det görs inte genom höga stängsel och mer pappersarbete för jourkvinnorna – eller med en syn på kvinnan som avvikande. Alla kvinnor kan drabbas av mäns våld.