Regeringen har tagit fram ett nytt program för våldsförebyggande arbete. Nu ska fokus ligga på att hitta orsaken till att mannen slår och att hitta sätt som får honom att sluta.
– Det är ett funderingsarbete som kvinnor lönlöst ägnat sig åt i århundraden, säger Roks ordförande Jenny Westerstrand.
I regeringens program om förebyggande arbete står det att man vill ha till ett paradigmskifte i hur arbetet mot mäns våld mot kvinnor ska bedrivas. Man vill nu fokusera mer på våldets orsaker, i stället för dess konsekvenser som tidigare varit i fokus, och det är något som Roks menar är en utveckling i helt fel riktning.
– Att fokusera på våldets orsaker är att fokusera på männen, och vi ser hellre att det förebyggande arbetet innebär stöd och skydd åt kvinnor, säger Jenny Westerstrand och utvecklar vidare:
– Regeringens perspektiv målar ut kvinnan som ett besvär, ett olösligt problem som redan har fått en massa uppmärksamhet. Han, å sin sida, blir ett löfte om förändring och förnyelse men ges inte ansvar utan däremot uppmärksamhet och resurser.
Det är en dynamik som Jenny Westerstrand känner igen från Eva Diesens rapport Våld och vårdnad (2021) som behandlar vårdnadsmål där det förekommit uppgifter om våld.
– Diesen visar att den man som erkänner våld uppfattas som förändringsbenägen och samarbetsvillig av familjerätt och domstol, och den kvinna som talar om våld blir i stället uppfattad som fast i det gamla, hon ältar och är inte samarbetsvillig.
Behandling av män kräver stor forskningssatsning
I regeringens nya modell där man satsar på förebyggande arbete kring männen ligger även stora forskningssatsningar, och i dem ett sökande efter orsaker till att männen slår – eller att “våldet uppstår”, som det står i regeringens program.
Det krävs förstås en ofantlig forskningsinsats kring det förebyggande arbetet med tanke på att man till dags dato inte har lyckats hitta en fungerande behandlingsmodell för våldsamma män, säger Jenny Westerstrand.
I dokument om förebyggande arbete som vi har sett från myndigheter talas det om två olika sorters våld som uppfattas existera: så kallat partnerterrorism och situationsbetingat våld. Det första våldet är grovt och utövat av allmänt farliga och våldsamma män och syftar till kontroll, medan det andra våldet sägs utövas utan syfte att kontrollera, vara mer vanligt och mindre allvarligt och utövas av såväl män som kvinnor.
– Det är dessvärre lätt att tänka sig hur de föreställningar som finns nedfällda i resonemanget – att våld kan utövas könlöst i en könad värld och att både män och kvinnor utövar “situationsbetingat våld” – leder till den plats dit den könsneutrala förståelsen så lätt tar oss: män och kvinnor är lika goda kålsupare men män är oftare fysiska i sin våldsutövning medan kvinnor är psykiska, vilket får honom att tappa kontrollen. Och vips så är den vanliga “normala” våldsverkaren borttrollad. Kvar är superpatriarken, som väl alla kvinnor egentligen borde känna igen och ta avstånd ifrån, och den hysteriska och provocerande kvinnan – och den jämställda kvinnan som också brukar våld, säger Jenny Westerstrand.
Så vad vill Roks se istället?
– Vi vill se ett förebyggande arbete som satsar på stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor, och det görs bäst genom ett ökat ansvar för kommunerna att trygga kvinnojourernas och tjejjourernas arbete i det lokala samhället.
Läs mer: Minskat stöd för kvinnor när marknaden ska göra vinst av mäns våld