De privata skyddade boendena har ökat drastiskt de senaste 20 åren, och såväl forskning som granskningar har visat att bolagen omgärdas av bristande kompetens, låg kunskap om mäns våld mot kvinnor och till och med domar om narkotikabrott och olaga hot bland personalen. Och nu vill regeringen likställa de ideella kvinnojourernas arbete med de privata aktörernas vinstdrivande dito. – Vi förstår inte hur vårt lands regering kan välja denna väg. Vi står inför den sämsta politiken på fältet vi någonsin har sett. Chock och kamp står på vår agenda, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.
Under våren 2022 beslutade Falu kommun att de ska börja ta betalt av kvinnor som bor på skyddat boende, ett beslut som senare drogs tillbaka på grund av massiv kritik. Beslutet ledde dock till att en debatt om marknadstänket kring våldsutsatta kvinnor blossade upp.
Marknadstänket är i sig ingenting nytt, utan något som staten har låtit omgärda talet om kvinnor på flykt från våld de senaste åren.
– Vi accepterar förstås inte att kommuner tar betalt av kvinnor som söker skydd, men vi vet att det går att få kommunerna att backa. Att de tar betalt har prövats förut och fått ett nej av IVO, säger Roks ordförande Jenny Westerstrand.
– Värre är det med hur villkoren för hela stödfältet utformas. De förslag som regeringen lägger fram innebär dramatiska bakslag i hur samhället vill stötta den våldsutsatta kvinnan och hennes barn.
Förslagen som åsyftas är den planerade tillståndsplikt för den som ska driva skyddat boende för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
– Det låter kanske rimligt eller i alla fall okomplicerat, säger Jenny Westerstrand, men det har konsekvenser.
Ideella kvinnojourer likställs med privata aktörer
Kravet innebär ett likställande av kvinnojourernas boenden och de privata aktörer som vuxit fram på bred front under senare år.
– Vi står på 40 års erfarenhet i en samlad ideell rörelse av dedikerade kvinnor och tjejer som ger stöd och skydd när en kvinna behöver det. Det är vår kunskap som har format hela stödfältet. Nu ska vi matchas mot privata aktörer som saknar allt det vi står för. De har inte något av den djupa kunskapsgrund om stöd, kön och våld som formar vår verksamhet utan primus motor är att göra vinst till sina ägare – och kunskaperna om mäns våld mot kvinnor överlag är oerhört låga hos många, säger Jenny Westerstrand.
De regelsystem som ska rymma både kvinnojourerna och de privata aktörerna är vidare baserade på ”kvalitetsindikatorer” utformade efter en vårdmarknad och innehåller bland annat en hel del administration. Och de kan inte på långt när fånga kraften och innehållet i kvinnojoursrörelsens arbete och stöd, eller det fokus som kvinnojourerna idag kan lägga på den enskilda kvinnan, menar Roks.
Privata skyddade boenden saknar ofta våldsförståelse
Preliminära resultat från den pågående forskningsstudien ”Vi kan allt” Hur privata skyddade boende pratar om sig själva (Lauri, 2022) visar att de affärsdrivande privata aktörerna – som ökat drastiskt de senaste 20 åren – saknar de ambitioner och strukturer som krävs för att skapa kunskap om våldet.
– Den ideella kvinno- och tjejjoursrörelsen har kunskaperna om kön och våld inbyggt i sitt DNA och kommer därför alltid att kunna erbjuda en helt annan trygghet för den stödsökande, säger Jenny Westerstrand.
I Hem&Hyras granskning av 85 privata företag som driver skyddade boenden (2021) uppdagades domar om narkotikabrott, olaga hot, våld mot tjänsteman och bokföringsbrott – och några av föreståndarna har fått sina barn akut omhändertagna av Socialtjänsten efter flera larm om fysisk och psykisk misshandel. Ett av boendena anmäldes inte mindre än sju gånger till IVO under ett och samma år, och en annan föreståndare hade sin egen familj heltidsboende på boendet vilket innebar att de våldsutsatta kvinnornas identiteter röjdes för obehöriga.
Granskningen visade också att minst 15 av de 85 bolagen tidigare ansökt om att få starta HVB-hem, men fått avslag av IVO på grund av för dålig kompetens eller misskött ekonomi.
Dyrt för kommunen med privata boenden
Det finns en tendens att de privata aktörerna ersätter denna kunskap och trygghet med kostsamma erbjudanden om livvakter, teknisk övervakning och murar runt hus. Roks har även sett att vissa av dem till och med lockat med aktiviteter såsom ponnyridning och sjöutsikt för att få socialtjänsten att placera kvinnor hos dem.
– Allt detta är dyrt och dumt. Det är både billigare och tryggare att låta jourrörelsen arbeta efter sin kunskap och sina modeller. Det handlar om kvinnors och barns verkliga liv och samhällets möjligheter att se och stoppa våldet, säger Jenny Westerstrand.
Roks pekar också på den sociala energi som den ideella jourrrörelsen skapar. Den framstår som en central stöttepelare, både i civilsamhällets grundfunktion och i ett framgångsrikt arbete mot mäns våld mot kvinnor.
– Låt landets kvinnojourer arbeta självständigt och fortsätta sitt stöd och sitt skydd. Vår rörelse samlar och formerar kontinuerligt jourernas erfarenheter och omvandlar dem till kunskap och metoder. Det är kvinnojouren som alltid står på kvinnans sida och lyfter bort hennes skuld och skam. Det är den som lindrar hennes ensamhet och ger henne möjligheten åter att ta steg ut i livet. Är det inte egentligen det som både samhället och politikerna vill? avslutar Jenny Westerstrand.
Läs mer: Så vill Roks att staten stöttar våldsutsatta kvinnor