Om regeringens förslag kring nya regler för skyddade boenden blir verklighet ritas spelplanen om i grunden för samhällets stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor. Förslagen skapar ett nålsöga för våldsutsatta kvinnor där höga trösklar för stöd och repressiva åtgärder, som att omhänderta kvinnans barn, kombineras. – Det här är ett dråpslag mot hennes och barnets frihet och rätt, säger Jenny Westerstrand, Roks ordförande.
I utredningen Ett fönster av möjligheter, ett förstärkt barnrättsperspektiv på barn på skyddat boende (SOU 2017:112) föreslås att barn ska ges en egen placering av socialtjänsten när mamman kommer till ett skyddat boende. Det låter kanske bra men betyder i praktiken att samhället kan omhänderta hennes barn och alltså frånta henne det grundläggande föräldraansvaret när hon söker skydd.
– Vi vet av erfarenhet att kvinnor inte söker stöd om det finns minsta risk att förlora sina barn. Det är ofta också vad pappan har hotat med, ”jag ska se till att soc tar barnen”. Och barnens behov handlar om trygghet och vetskap om att mamman också mår bra. Att bygga in hotet att separera mamma och barn är därför att stänga dörren till skyddet, och det är ett svek mot både kvinnan och barnet, säger Jenny Westerstrand, Roks ordförande.
Och Jenny Westerstrand ser även andra brister med förslaget. Det verkar nämligen, enligt fler bedömare, vara uppenbart underfinansierat.
– Vår gissning är att det finns fler än vi som ser att förslagen är orimliga. SKR beräknar kostnaderna för att omhänderta och placera barnen till 4 miljarder kronor. Det visar på en bristande koppling till verkligheten, säger Jenny Westerstrand.
Utan risk för mord – inget skydd
Dessvärre försvåras kvinnors vägar ur våldet inte bara av de förslag som ligger. Situationen för våldsutsatta kvinnor är redan kraftigt kringskurna av den politik som har förts över tid.
Sveriges politiker har genomfört en gradvis nedmontering av stödet till våldsutsatta kvinnor, främst och paradoxalt nog genom en ökad samhällskontroll där många kvinnor har stängts ute.
– I dag är det socialtjänsten som bestämmer vem som har rätt till samhällets stöd för att fly sitt hem där mannen är våldsam, berättar Jenny Westerstrand.
Rätten att få komma till skyddat boende mäts mot risken för dödligt våld och görs genom ett bedömningsinstrument kallat FREDA. Om risken för dödligt våld inte anses överhängande kan kvinnan nekas skyddat boende.
Till skillnad från när kvinnojourerna startade för mer än fyrtio år sedan är det alltså inte kvinnan själv som sätter gränsen för vad hon orkar eller när hon behöver komma till kvinnojourens boende. Det är samhället som avgör om hennes flykt ska bekostas – och våldet ska vara grovt, ja livshotande, för att stödet att fly hemmet ska ges.
– Vi är oerhört oroliga över det nålsöga som samhället har konstruerat för våldsutsatta kvinnor. Både vad gäller kravet på grovt våld för skyddat boende, och vad gäller kravet på att be socialen om hjälp. Väldigt många kvinnor vill inte ha kontakt med det sociala – och de har inte sociala problem! De har problem med mannens våld. Nu när också hennes barn ska omhändertas och ”placeras” där socialtjänsten bestämmer kommer väldigt många kvinnor att avstå ”skyddet”.
Så hur vill Roks se stödet organiserat?
– Vi förespråkar den modell som praktiseras i flera kommuner i Norrland, vi kallar den därför Norrlandsmodellen. Där är det jourerna själva som avgör vem de tar emot och jouren som i samtal med kvinnan bedömer hur hennes behov av stöd ser ut. Så gör man också i Finland. Jouren, eller ”skyddshemmet” som det heter där, tar självständigt emot kvinnor och ger henne det stöd de ser att hon behöver – som kan vara bland annat stöd från socialtjänsten men långt ifrån alltid är det. Samhället bekostar detta skydd. Vi vet att detta skulle vara ett enormt fall framåt för de kvinnor som lever i våldsamma relationer, säger Jenny Westerstrand.
Kvinnojourer och socialtjänst bör hållas isär
Roks ser även en stor fördel med att hålla isär det som är socialtjänst och de ideella kvinnojourernas arbete på deras skyddade boenden.
– Landets ideella kvinnojourer har en unik position utanför socialtjänstens ofta byråkratiska system. Att vägar för stöd finns utanför dessa system är centralt för att många kvinnor ska våga söka hjälp, innan våldet eskalerar, säger Jenny Westerstrand.Forskning visar att det stöd som den ideella jouren ger skiljer sig från stödet en kommunal verksamhet erbjuder. Den skuld och skam som den våldsutsatta kvinnan nästan alltid känner riskerar att förstärkas i den kommunala verksamhetens bemötande. Det beror på att bemötandet utgår från en strävan efter att hitta hennes del i det våld hon har utsatts för.
– Att samhällets bemötande av den våldsutsatta inte bygger på dessa grundläggande kunskaper om mäns våld mot kvinnor är ett tecken på en utbredd kunskapsbrist, i samhälle och politik och i socialtjänstens verksamhet. Det krävs också tid och utrymme för att kunna ge adekvat stöd. Det blir extra problematiskt i en socialtjänst som är så pass trängd av bristande finansiering och en hög omsättning av personal.