Den första juni 2021 trädde en ny lag i kraft i Sverige som gör det straffbart att låta ett barn bevittna våld i hemmet – barnfridsbrottet. Året dessförinnan blev barnkonventionen svensk lag. Men trots den lagtekniska utvecklingen går det att konstatera att pappor fortfarande ges vårdnad av, och umgänge med, barn som tvingats bevittna eller höra när pappa slår mamma. Och enligt färska rapporter sker det dessutom ofta.
Regeringen gav i maj 2021 Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga hur uppgifter om våld eller andra övergrepp av den ena förälder mot den andra föräldern beaktas i mål om vårdnad, boende eller umgänge.
Kartläggningen visade att våld eller andra övergrepp mot förälder eller barn uppgavs i 64 procent av de 814 granskade målen, något som gav rapporten det passande namnet Uppgifter om våld är inget undantag. Kartläggningen visade också att det i en stor andel mål framkommer uppgifter av våld eller andra övergrepp i de utredningar som finns bilagda i målet, men att det inte framgår av domarna.
Idag kan alltså en pappa som utsatt mamman eller de gemensamma barnen för våldsbrott få rätt till umgänge med, eller till och med vårdnaden av, sina barn – även i de fall kvinnor tvingas leva gömda från den våldsamma mannen.
– Mammor tvingas köra, ibland flera timmar enkel väg, från skyddad ort för att lämna över det gemensamma barnet till sin förövare på grund av den umgängesdom som tingsrätten dömt ut. Mamman är ofta livrädd för att inte få tillbaka barnet, för att barnet ska råka avslöja uppgifter om den skyddade orten, eller för att pappan ska skada barnet eller mamman när chansen nu ges, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, och frågar sig vidare:
– Hur kan det vara så att våldsamma pappor i Sverige har en så cementerad rätt att vara med sina barn, att domstolarna fullkomligt struntar i kvinnans och barnets rätt att leva fria från våld?
I mars 2022 höll Roks en tribunal om våld och vårdnad i Stockholm. Under dagen vittnade våldsutsatta mammor om vårdnads- och umgängestvister de förlorat trots uppgifter om våld, och om hur det är att tvingas möta sin förövare och lämna ifrån sig sina barn till honom.
En av kvinnorna som skulle vittna under dagen dök aldrig upp. Hon var tvungen att skyndsamt flytta med sina barn, för att hennes förövare hade hittat dem. Igen.
”Ella” från nätverket Gömda kvinnor berättade följande under tribunalen:
“Runtom i Sverige sitter det dagligen barn i fönstret och ser efter sin mamma som åker iväg med det syskon som förövaren är pappa till. Barn som hon har från en tidigare relation och som inte vet om de någonsin kommer att få se sin mamma i livet igen. Och en kvinna lämnar sina barn i vetskap om att hon kanske aldrig mer får se sina barn. Aldrig mer få krama sina barn. Och aldrig mer får säga hur mycket hon älskar dem. För ingen vet om det är just idag som hon kommer att dö, när hon återvänder till hemkommunen för att verkställa den umgängesdom som tingsrätten dömt ut.”
Kvinnor ifrågasätts och våldet marginaliseras
Enligt rapporten Våld och vårdnad (Diesen, 2021) tycks domstolarnas utgångspunkt vara att föräldrarna ska kunna fortsätta med gemensam vårdnad trots att det förekommit våld. Men i de fall kvinnan får vårdnaden ges ändå mannen umgängesrätt med barnen. I bara två av 34 fall fråntas den våldsamma mannen rätt till umgänge med barnen, och i endast 5 av 34 fall tar tingsrätten hänsyn till brottets betydelse för vårdnadsfrågan.
Men rapporten visar även på något mer – kvinnors trovärdighet ifrågasätts och mannens våld tas inte på tillräckligt allvar.
– Något som skrämmer oss är den bedömning av parternas lämplighet som görs. Den man som berättar om våld anses förändringsbenägen och han blir positivt tolkad, sedd som samarbetsvillig. Kvinnan som vittnar om våldsutsatthet ses istället som kvar i det gamla, negativ och ovillig att samarbeta. Eftersom samarbetsförmåga lyfts fram som en enskilt central aspekt av hur en god förälder är får vi en verklighet där den våldsamma men talande pappan konstrueras som en bättre förälder än den mamma som han har kränkt, skrämt och skadat, om hon berättar om sin situation. Det är en mörk logik som Sverige lägger över landets kvinnor och barn, säger Jenny Westerstrand och fortsätter:
– Vi ser tyvärr många bristfälliga utredningar från socialtjänsten och dessa brister har varit konstanta under de snart 40 år som Roks har funnits. Så länge vårt land inte gör upp med fadersrätten och ser och giltiggör mansvåldets närvaro och konsekvenser kommer kvinnor och barn att få bära ansvaret. Det är ett enormt svek mot dem och ett stort brott mot det som är rätt.