De senaste decennierna har lagar införts och skärpts för att skydda våldsutsatta kvinnor, något som ser bra ut på pappret – men hur ser det ut i praktiken?
– Lagarna används inte, Polisen saknar resurser för att utreda och domstolarna saknar kunskap för att förstå våldets processer och dynamiker, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.
Nu vill Roks se att lagstiftningen börjar användas på ett adekvat sätt, och att lagen om behandling av män underkastas en etisk prövning för att säkerställa kvinnors säkerhet.
När kvinnofridsreformen antogs 1998 infördes även brottet grov kvinnofridskränkning i brottsbalken. Brottsrubriceringen är unik i sin konstruktion eftersom flera enskilda, i sig straffbara, handlingar tillsammans kan utgöra ett grovt brott. Bland dessa handlingar finns misshandel, olaga hot, olaga tvång, ofredande och sexuellt utnyttjande.
– Det steg framåt som grov kvinnofridskränkning betydde kan inte överskattas. Det var en milstolpe som gjorde Sverige känt över världen för sitt progressiva arbete mot mäns våld mot kvinnor och det imponerar fortsatt på jurister och feminister jag möter från olika delar av världen, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.
År 2013 lades skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud till under grov kvinnofridskränkning, och sedan januari 2022 omfattas lagen även av förtal.
– Problemet är att grov kvinnofridskränkning inte används i Sveriges domstolar. Vi ser också att många förundersökningar läggs ner där mer resurser och bättre kunskap hade kunnat föra utredningen till åtal, säger Jenny Westerstrand och fortsätter:
– Och nu när straffen för våldsbrott har skärpts riskerar vi ytterligare minskning av fällande domar. Inte för att det måste vara så men högre straff gör i praktiken domstolarna mindre benägna att fälla, det är vår analys. Mäns våld mot kvinnor motarbetas därför inte med självklarhet av högre straff. En effektiv lagföring tror vi är viktigare.
Behandling av män trots att inga metoder finns
Parallellt med denna utveckling erbjuder svenska myndigheter stöd och hjälp till förövare, något som Roks är starkt kritiska till. Kritiken rör avsaknaden av robust kunskap på fältet och de enorma kostnader som forskning visar är förknippade med att förändra män. Dessa kostnader och ansträngningar måste gå på djupet – men det djupet och den kunskapen saknas i regeringens anslag och förståelse.
– Man kan inte först göra våldet könsneutralt och kasta ut feministisk våldskunskap och sedan tro att man kan förändra männen genom samtal och behandling från den bottenplattan, säger Jenny Westerstrand.
– Därtill, när svenska myndigheter säger att det finns sätt att förändra eller behandla mannen stannar hon som är våldsutsatt ofta kvar längre. De har ju hoppats och längtat efter att mannen ska förändra sig under lång tid. När då myndigheterna säger att de kan förändra honom finns inte längre någon anledning att lämna. Problemet är bara att mannen sällan slutar att vara våldsam. Och ju längre kvinnan stannar kvar, desto farligare blir hennes situation.
Vad behöver förändras?
– Roks kräver adekvat lagstiftning som tillämpas, att brottet grov kvinnofridskränkning lyfts och används – och att lagstiftningen kring behandling av män underkastas en etisk prövning relaterad till kvinnors säkerhet, säger Jenny Westerstrand.